önskar att jag kunde åka bort en vecka, precis den där veckan.

och sen komma tillbaka och allt är som nu. men samtidigt vill jag

ju vara där, där för dig. precis som du var där för mig.

klumpen i magen växer sig fast där då tankarna kommer upp.

vet inte riktigt varför jag tänker som jag gör, för jag litar ju på dig.

jag är ju som jag är också, tänker på saker som jag egentligen inte

behöver oroa mig ett dugg för. kanske är jag för egoistisk? brukar

tänka för mig själv att jag måste sluta tänka på mig själv och tänka

mer på hur det hade varit om jag vore du. och då går det över, men

bara för en liten stund. sen kommer allt tillbaka igen. förlåt mig.

it's all coming back to me, over and over again...