idag på jobbet har jag och min ipod varit rockstjärnor.

man kommer in i sin egen lilla värld där man går och plockar

ogräset. man blir helt enkelt oåtkommlig. man går

runt och funderar på en massa saker. och en sak som en blogg

är till för är väl att tycka till i, elr? man ska väl säga så som

man tycker om saker och ting? en sak som jag kommit fram till idag

är att man märker så väl då människor som kallas för sina

vänner egentligen bara är ens vänner för vissa saker. det kommer

en tid då allt förändras. och det kan komma vid en viss ålder.

typ 18 kankse? då man får vissa fördelar osv. vet inte om jag

kankse kommer få ångra det jag nu skriver men det är så

jag tycker iaf. att det är dåligt att folk är ens vänner för att

få vissa fördelar med allt. vet inte om det är jag som är

dum som tycker så men man blir ledsen och besviken på sånt.

mest besviken tror jag. är alla människor verkligen likadana?

trodde inte det om er iaf. vill inte tro det heller.

är inte arg heller på något sätt utan bara besviken hur man

bara kan tappa kontakten helt bara sådär. har inte hört ett

ord på säkert två veckor om inte mer. jag vet också att det finns

telefoner på andra sidan också. men att bara skita  i det totalt.

vad hände på vägen? annars burkar det vara typ jämt man hörs och ses.

riktigt trist tycker jag. allt som vi skulle göra tillsammans i sommar,

vart tog det vägen då? tror jag ska lämna mina tankar om det

där åt sidan ett tag. men det har jag funderat på mycket idag.

och jag vet inte om jag kommer få ut något av att skriva det

här men jag gör det ändå. för det känns ändå lite bättre.

en stund iaf.

nu ska jag träna en stund!

/ m ikaelaaa'